MIN TRANSFORMERANDE UPPLEVELSE AV KAMBO-GRODMEDICINEN FRÅN AMAZONAS

Ämnet hade kretsat runt mig i ett par månader, plötsligt verkade Kambo dyka upp i konversationer från hårsalongen till kaffe med föräldrar efter skollämning. "Jag spydde upp SVART" sa min terapeut under en holistisk ansiktsbehandling. Jag var fascinerad. Jag hade gått igenom ett par svåra, mörka månader i mitt privatliv. Jag behövde en nollställning.

Djupt inne i den peruanska djungeln i Amazonas bor en nyfiken gigantisk trädgroda som, efterfrågad på sina naturliga gifter som  används i vad som har blivit något av den senaste supercleanse-trenden. Dessa nattaktiva grodor har använts i århundraden av Amazonas Matsi-stammar för sina kraftfulla helande egenskaper. När giftet samlas in, skördar Matsi-stammarna försiktigt det första sekretet från grodan. Detta säkerställer att medicinen är stark och att grodan har mycket sekret kvar om den skulle behöva försvara sig mot rovdjur. Efter att skörden är klar återförs grodan till sin naturliga livsmiljö lugnt och fint. Grodorna är lugna när de hanteras och behandlas med stor försiktighet, de är kända för att komma tillbaka de följande dagarna när stammännen kallar dem att komma ut genom att imitera deras läten. När sekretet samlas in på detta sätt anses det som etiskt skördat.

Matséerna som arbetar med grodan har en stark koppling till jorden, inklusive djurens andar och landets andar. Att uppröra eller skada grodan kommer anses få negativa konsekvenser som upprör andarna. Kambo är en alkemisk mästare som anses systematiskt ta bort energiblockeringar genom att avlägsna fysiska och mentala energier som står i vägen för ett balanserat och fridfullt liv.

Jag drog till ett retreat på en paradisö i södra Thailand för att genomgå en 11-dagars fasta, meditera och  få lite välbehövlig egentid. Efter några dagar "stötte" jag på en shamansk medicinman med utstålningen av femton Jesusar, med en bunte kort i sina händer med KAMBO skrivet på dem. Detta var det sista tecknet jag behövde. Fotfarande något tveksam till att ge mig in på vad jag hade hört var en ganska olidlig upplevelse en av mina sista dagar på ön, sa jag till honom att jag skulle tänka på det. Var det lagligt? Skulle jag kanske DÖ? Är de snälla mot grodorna? Det tog en timme att bestämma mig - jag skulle göra det. Jag gick för att hitta shamanen igen.

På morgonen tog jag på mig en grön silkesklänning "till ära för paddan" sa jag till honom. Jag kom snabbt ihåg att Kambo inte är en padda utan en groda, sött han rättade mig inte, och generad låtsades jag som om jag aldrig hade sagt det.

Jag satt på shamanens veranda vid hans bungalow som låg inbäddad i djungeln på stranden, jag såg hur han försiktigt placerade heliga föremål på en altarduk som han tog fram från sin medicinlåda. Med helig glödande rökelse brände han tre små märken på mitt ben, brännmärkena är ingångsporten för Kambo till lymfsystemet. Han gjorde ett test för att se hur min kropp reagerade. Jag kunde känna medicinen gå upp till mitt huvud, en varm behaglig känsla. "Det här känns ganska skönt!" utbrast jag. De återstående brännmärkena täcktes med medicin och ceremonin började. Han började nynna vackra böner och slog sakta på en trumma medan han gick runt mig. Plötsligt kändes det inte så skönt längre. Medicinen började verka kraftfullt och jag kunde känna hur den rusade ner från mitt huvud, ut i hela kroppen och arbetade sig in i varje cell. Vad höll jag på med? Hade jag blivit galen? Skulle jag dö trots allt? Jag var tvungen att lägga mig ner.

Sedan kom den överväldigande känslan att spy. Och spydde gjorde jag. Jag slet tag i den blå hinken bredvid mig. "Viva la medicina!" utbrast shamanen. Ut kom en klar vätska med svarta fläckar. Jag kände en intensiv känsla av absolut lugn. Himlen verkade skifta. Det var som om en ljusdimmer hade slagits på och jag kände mig hundra gånger lättare både fysiskt och känslomässigt. Vad fan var det där svarta? Jag var chockad. "Panema" sa han, mörk negativ energi lagrad i kroppen. Jag tittade ner i hinken igen och såg mitt ex. Han tog hand om mina sår med Dragon's Blood, en mörkröd harts , gav mig helig tobak och bad mig gå och hälla ut innehållet i hinken under ett träd och kasta tobaken ovanpå det. Jag tackade honom från djupet av mitt hjärta och tog mig igenom djungeln tillbaka till retreaten.

"Vad har du gjort?!" utbrast en vän från retreatet. "Dina ögon och ditt ansikte ser helt annorlunda ut! Vad det än är du gjort vill jag göra det också". Jag log. "Jag berättar senare" sa jag och begav mig ner till stranden med ett nyfunnet lugn som jag aldrig känt tidigare.

NOTIS: Det har gått två månader sedan min första Kambo-upplevelse och det kommer inte att vara min sista. Mitt sinne har blivit klarare, jag är fylld av positiv energi, min kropp känns lättare och jag har lagt märke till mönster i mina relationer som jag inte sett tidigare. Livet utvecklar sig på ett vackert sätt och världen ser lite vackrare ut. Är det Kambo eller jag? Kanske en kombination av båda, men jag är tacksam mot både grodan och shamanen som öppnade upp den här världen för mig